Självgodhet, nej tack!

I helgen köpte jag tygremsor på second hand i blå-gröna nyanser. 1 kr per nystan kostade det. Titta så tjusigt!

Jag hade storslagna planer, men tänkte börja med något enkelt så jag kom överens med mig själv att först virka en rund brödkorg. Innan jag satte igång gick jag ner till grannfrun och där fick jag se en otroligt fin egenvirkad korg av grått trikåtyg som hon förvarande barnleksaker i. Det gjorde mig ännu mer sugen att påbörja mitt egna projekt. Dessutom kände jag mig extremt självgod som minsann skulle virka av gamla tyger och inte av nyproducerat garn (fast jag sa inte det sistnämda såklart).

Men shit vad dåligt det gick med min brödkorg. KATASTROF!

Hur kan något som från början var så fint blir så fult? Jo, det kan jag tala om:

1. Några nystan bestod bara av en massa korta stumpar. Det är omöjligt att dölja knutar!

2. Tyget på sidorna hade bara en trycksida så färgerna kommer ju inte fram (klassiskt nybörjarmisstag?)

3. Remsorna var egentligen för breda för virkning.

4. Dessutom sticker en massa småtrådar ut överallt likt skäggstubb. En brödkorg med skäggstubb. Hrm...

Igår em fick jag extra salt i mitt misslyckade-pyssel-sår. Jag gick in i hantverksbutiken i närheten och vad fick jag se? Vackert, mjukt trikågarn. Precis så där fint som i min vänninas leksakskorg. Under garnhögen stod en skyllt: "Zpagettigarn, gjort av spilltyger från textilindustrin". Butiksägaren bekräftade att "jodå, jag vet aldrig vilka färger som levereras eftersom det beror på vilka kläder som tillverkas för dagen". Så där och då raserades allt av självgodhet och övergick i skam istället. Fy tusan vad dum (i dubbel bemärkelse) man är.