I ett par år gick jag med denna fina mössa på huvudet och visste inte så mycket mer om den, och varför skulle jag förvänta mig annat. Mössor ska ju värma huvudet, punkt. Men när jag hade den på mig när jag hälsade på min moster fick jag höra en rolig historia. Sann dessutom. Jag nämnde i förbifarten att mössan jag hade på mig var mammas gamla och att jag hade hört att mormor gjort den. Jag förutsatte nog att det var morfar som skjutit en räv och att sedan mormor gjort en mössa av stackarn. Då började min moster skratta och fnissa utan dess like. Sedan berättade hon följande:
Hela familjen Lindelöf, bestående av min mormor, min morfar, min moster och min mamma körde hem i bilen efter att ha varit iväg. Tyvärr körde morfar på något, och när de stannat bilden såg de att det var en räv som hade sprungit framför bilen. Vad gör min mormor då? Min mormor har alltid varit bra på att ta vara på saker och ting, likt många andra i hennes generation, och hon kunde inte se denna räv gå till spillo. Så hon kastade in räven i bagageluckan och tog med den hem, där hon sedan flådde den och sydde en mössa av pälsen. Den mössa jag bär idag på vintrarna. Ja, så är det. Det är roadkill jag går runt och har på huvudet. Men hellre det än en räv skjuten för ändamålet.
Ja, inget fick gå till spillo och min mormor var verkligen fenomenal på att ta tillvara på saker och ting. Och rejält blev det också. Ohyggligt varm och snyggt sydd, även om det syns om man synar den att den är hemmagjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar