Kalla mig dum eller vad helst ni vill, men tidigare i veckan kom jag på att jag har ju cykelavstånd till jobbet! Morgonen därpå tog jag an utmaningen att börja hitta även ovan jord i den här stan och trampade gladerligen iväg. Jag fann stunden på cykeln väldigt meditativ och uppfriskande. Jag tänkte: Nu börjar mitt nya liv. Hälsa, välbefinnande och harmoni med moder jord.
Dock hade ena fotpedalen rostat fast under vintern, och växlarna knastrade så att det nästan slog gnistor om dom. Nu har jag lämnat in cykeln på service och måste vänta en hel vecka innan mitt nya liv kan komma igång på riktigt. När jag tittar i kalender ser jag redan nu att den kommande veckan innehåller förtäring av extra mycket sötsaker, stress på tunnelbanan och flygresa. Känner att jag agerar ungefär lika motsägelsefullt som när dom stora idrottarna laddar inför OS genom att "vila sig i form". Så det kan ju inte vara helt fel helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar