1 maj

Vilket underbart väder det har varit idag! Här sitter jag med rufsigt hår i kvällssolen och soltorkar svetten efter ett pass Lindy Hop på Chicago Studio. På facebook stoltserar vänner med att ha demonstrerat såhär på 1 maj och det tycker jag är fint att dom gör, det fick mig dessutom att fundera över mitt eget engagemang.

Miljöfrågor och den inhumana asylpolitiken är mina hjärtefrågor kan jag konstatera. Mitt engagemang har hittills mest skett i det lilla. Vardags-statements såsom att jag alltid har tygkassar med mig inte bara när jag handlar mat utan shoppar generellt. Att jag vägrar blunda för de stora brister i Sveriges bemötande av människor på flykt och gärna sprider dessa människors berättelser vidare. Visst har det hänt att jag demonstrerat, men jag har aldrig stått i fronten. Jag är så innerligt tacksam för alla som driver utveckling och förbättringar i samhället!

Värsta sortens människor är dom som ständigt påpekar att engagemanget är felriktat "det där är väl inget, tänk på barnen i afrika!" kan en sådan människa säga. Min egen erfarenhet är att dessa människor själva aldrig engagera sig för något alls. Och det är klart, vem orkar bära hela världens bekymmer på sina axlar? Men man kan börja i det lilla, engagemang föder engagemang. För mig är min kristna tro viktig för att känna hopp och lust, det är platsen jag ständigt återkommer till när bekymren blir för stora för mig.

"Den värsta tragedin är inte främst de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad" - Martin Luther King


Over and out.