Vi blir bjudna på fika efter gudstjänsten hem till ett pensionärspar vi inte känner sedan tidigare. Man gör så på landet. Bjuder hem varandra hej vilt, jättemysigt.
Vi tog del av sju sorters kakor och det var riktigt mysigt att sitta i deras hem och tala om ditt och datt, förr och nu. Efter ett tag ser jag att en av kakorna är otroligt lik de sockerringar min mormor brukade baka när hon levde. Till saken hör också att jag i flera år letat efter receptet och provbakat oräknerliga satser i jakt på rätt recept. Min mormor bara sa ingredienserna, eftersom hon bara "slängde ihop" på känsla. En känsla jag saknar i köket, så proportionerna har jag inte fått reda på.
Jag vågade nästan inte smaka på kakan i rädsla att bli besviken, men den smakade precis så där brödigt och sprött som mormors ringar brukade smaka. Och utan onödig sötma. Vilken dag! Ett recept jag letat efter av och till i flera år snubblar jag över hemma hos ett mysigt pensionärspar av en tillfällighet. Och ofin som jag är frågade jag om jag fick receptet. Ett guldkorn att glädja sig åt så här mot slutet av året. Tycker inte ni också det? Egentligen förväntar jag mig inte att ni ska tycka det är särskilt speciellt, men det är det för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar